Jag hatar när det blir så. Den där tysta tystnaden, mellanrummet.
stunden då man vill rusa fram, slå ner barriären och närma sig.

Istället står man där och tittar i marken, letar ord..
börjar med ett skämt, fast än det egentligen inte alls är roligt.

Tiger. Jag tiger och vänskapen tynar.
likt den starka bastanta fasta isen som smälter i sommarvärme
till en pöl och denna ångas och försvinner upp i luften.

Tystnaden tar över och äter, sväljer glupskt det som var vår vänskap.

Vi talar inte längre samma språk.
tystnaden bytte ut våra tungor mot en skiljeväg
och jag kan inte nå dig mer.

jag hatar när det blir så..
jag önskar vi kunde tala igen.