Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Maskrosblad

Jag trodde att du vissnat och fällt ditt sista blad och
att din stjälk inte längre sträckte sig mot himlen.

Jag vände mig om för att ta ett sista farväl,
men då stod du där mitt i grönskan och log mot solen.

Vår vänskap skall alltid återuppstå, även om kalla vindar
om hösten försöker att blåsa bort våra maskrosblad.




Fri vers av clueless
Läst 361 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2010-11-16 22:12



Bookmark and Share


  Pilgrim
Så vackert o så enkelt.
du har skapat en bild som man vill hänga i vardagsrummet o beundra varje gång man går förbi den. Leende mot solen...
2010-12-18

  Paedur
Roligt att läsa dig igen. Det du skriver är fullt av ömhet och förtröstan man kan växa in i. För visst är det så att vi kroknar av kölden och låter tiden sudda ut alla spår av det som var. För att det är lättast så. Men vänskap, en gång grundlagd, är en vacker sak som lever kvar. Och du skriver det precis så rikt som det kan vara. Du använder färgstarka element ur naturen som förgyller texten. Riktigt bra!
2010-12-18

  peter markurth
mkt bra
2010-11-16

    Tommy T
Vackert, vissa saker är seglivade som tur är :)
2010-11-16
  > Nästa text
< Föregående

clueless
clueless