Vita snöflingor singlar ner på marken utanför
mitt mörka rum som numera är täckt med minnen av henne.
Sitter i ett tomt fönster, utan gardiner eller krukväxter.
Musiken på högsta volym, en bild på henne i ena handen
och ett tomt skrivblock i den andra.
Tårar på kinderna som fortsätter in i munnen och sprider
en stark smak av salt.
Jag har tappat mina ord, hon slet dom ur munnen på mig,
jag blir stum i hennes närhet i väntan på
att våra läppar skall kollidera med varandra, i en evighet.
Farligt vacker, farligt charmig, farligt underbar.
Hon fällde mig redan första gången hon såg på mig,
PLASK?
Jag har tappat räkningen för alla förbjudna volter
som mitt hjärta har gjort när hon kommit farligt nära,
så nära att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta, av lycka.
Vill skrika, hoppa, springa.
Jag vill springa och skrika hennes namn så hela världen hör mig.
Jag är galen, galen i henne.