Du sprängs snart,
det syns.

Revbenen knakar,
bröstkorgen
ger snart vika,
köttet
böljar
utåt,
det
trycker på inifrån.


Ett hål,

en kaskad
av rött.

Två hål,
tre,
fyra,
huden slits sönder
utav vågen.

Innehållet sprutar ut,
havet inom dig
vill ut,
ska
ut.


Hjärtat skriker i
protest, pumpar snabbare men
floden blir
större och
större, det mesta hamnar
på golvet, mattan suger
upp,
och sedan..

Kvar blir ett vrak.

Det varma
(röda)
vattnet ligger runtom,
vill inte
röra
det som är
kvar.

Bara lukten utav
panik, skvallrar
om att
detta
inte
var
frivilligt.