Ofattbart och stegen går vidare
Ekar runt i huvudet och jag förstår sakta att det är mig själv jag hör

Rop, skrik och ekot av det som försvann för så länge sedan
Likt stjärnorna vars ljus syns som starkast när de dör

På samma sätt märker vi det viktigaste precis när det är borta
och då inser vi att det varit borta mycket längre än så