Nej.
Nu kom allt upp.
Som en spya.
Hon hade inte orkat stå emot.
Ingen som hade sagt åt henne tillräckligt.
Nu visste hon att hon inte kunde förneka det hon ville.
Och inte minst, den hon var.

Hon använde dem allihopa nu.
Jättejättemycket och jättejättehårt.
Alla ord.
Hon sken upp.
Anmälde sig till kurser hon inte visste fanns.
Fastän hon inte hade råd.
För att hon ville.
För att hon inte kunde stå emot sin egen vilja.

För att hon hade möjligheten nu och ingen sa nej.
Inte ens tiden.
Den sa bara ja, ja, ja.