-Jag är så förbannat trött på ditt beteende den senaste tiden!
-Vad har jag nu gjort?
-Det känns som att du inte respekterar vad jag tycker och känner.
-För att jag inte svarar i telefon?
-Det handlar ju för fan inte om att du inte svarar någon enstaka gång. Men om jag ringer dig tre gånger kan du väl i alla fall ringa tillbaks när du är klar med vad du nu håller på med.
-Jag har väl ingen skyldighet att rapportera in till dig varje timme.
-Sa jag det eller? Jag vill att du ska bry dig om mig och inse att jag kanske vill prata med dig. Ibland är du bara så jävla nonchalant.
-Fan vad du svär åt mig hela tiden. Du låter så sjukt otrevlig, vet du det?
-Vad har det med saken att göra? Jag ju är arg av en anledning.
-Och vad fan menar du med nonchalant? Jag är så galet trött på att du är arg jämt. Och 90 % av gångerna förstår jag inte ens varför.
-Och du undrar vad jag menar med nonchalant?
-Vad snackar du om?
-Hade du lyssnat på mig så hade du förstått vad jag varit förbannad för. Du bara tänker på dig själv hela tiden, så sjukt självisk människa är vad du är. Det är som om universum bara kretsar kring en person. Jag lovar att varje gång du är med i ett samtal sitter du bara och tänker för dig själv: ”Nog om er idioter, prata mer om mig istället.”
-Du är bara så slut i huvet!
-Kan du inte bara hålla käften? Jag orkar inte med dig just nu!
-Jag pallar inte dig heller kan jag meddela. Borde verkligen fundera på om vi ska vara tillsammans över huvudtaget.
-Det tycker jag med, är jävligt svårt att vara i ett förhållande där det bara är en som anstränger sig för att få saker att funka, medan den andra bara skiter i det.
-Du kan ju ta och fundera på vad det beror på!

Johan och Petra hade grälat i flera veckor om sådana här saker. Allt kunde börja med någon trivialitet, som en diskmaskin full med smutsigt disk eller ett missat telefonsamtal. Men grälen utvecklade sig sen till att handla om olika karaktärsdrag som de störde sig på hos varandra.
Det var ju inte direkt så att grälen var så där snyggt passionerade som i alla filmer där mannen säger något elakt och får en örfil som respons. Var på mannen tar ett stadigt grepp om hennes axlar och kysser henne med en stormande intensitet. Sedan ligger de med varandra lite småporrigt bland resterna från middagen ett par timmar tidigare. Kanske får någon lite spaghetti och tomatsås i håret, men vem bryr sig egentligen om det? Nu ska man bli vänner igen. I filmer blir man sams genom ett snabbt ligg på köksbordet, och sen att diskmaskinen har förblivit oplockad efteråt är ju faktiskt ganska ointressant efter att man har fått utlopp för sin sexualitet.
Detta låter ju i för sig som en riktigt dålig romantisk komedi, tänkte Peter när han stod på balkongen och rökte en cigarrett efter grälet. Vem fan vill egentligen se en film som handlar om en oplockad diskmaskin?





Det var verkligen läge att tänka på om de skulle göra slut. Allt kändes bara så extremt utmattande att hålla på att gräla hela tiden. Varför skulle han vid 25 års ålder nöja sig med en tjej som ändå bara var missnöjd med honom hela tiden? Han undrade om han när han fortfarande kände sig ung, fräsch och hur testosteronet pumpade genom honom varför han då satt fjättrad vid en kvinna som ändå inte gav honom vad han ville ha. Men det måste ju gå att fixa på något sätt. Ska man slänga bort fyra års förhållande bara så där? Skulle de kanske gå i terapi? Det kunde ju funka. Titta varandra djupt i ögonen och säga varandras bra egenskaper när de sitter där på en lädersoffa hos någon psykologtant med birkenstochstofflor i en mysig kofta med hennes runda glasögon på nästippen som ser allmänt förnöjd ut över alla framsteg som de gör.

Nej det hade aldrig funkat. Antagligen hade han lackat ur på den där hippiekärringen till psykolog som sitter och spyr ut sig massa flummiga idéer om att öppna nya kommunikationskanaler och att göra de abstrakta känslorna mer konkreta. Det enda raka var att få slut på eländet till förhållande. Raka puckar var det som gällde från och med nu, det är bara att gå in säga att det är slut med en stabil och klargörande motivering. Sedan skulle de skaka hand, dela upp skivsamlingen och vara på väg åt olika håll. Synd bara att han var så dålig med ord. Han skulle ju garanterat såra henne på djupet på det sättet och det ville han ju faktiskt inte. Det fanns för mycket bitterhet och stolthet i honom för att göra det enda rätta och bara göra slut som en hel karl. En riktig karl borde inte rygga för konflikter med fruntimmer tänkte han för sig själv i ett patetiskt försök att samla mod till att gå in och fortsätta grälet. De motiverande tankarna hade dålig effekt utan han tände istället en till ciggarett bara för att slippa gå in och riskera att träffa henne igen. Hon hade låst in sig på sovrummet och risken fanns ju att hon kom ut därifrån. Så det var egentligen bäst att gömma sig på balkongen en stund till.
Dessutom insåg han att han innerst inne var en konflikträdd fegis som inte ens sa ifrån när folk trängde sig före i kön på ICA.

Den enklaste lösningen för honom hade bara varit att supa sig riktigt redlös och ligga med första bästa brud som han hade hittat i någon bar. Därefter kila hem och erkänna sitt klavertramp och sedan hade saken varit biff. Först hade det blivit ett stormigt gräl med en massa örfilar, skrik och gråt. Det hade uttrycks känslor om svek och hat. All hade varit väldigt dramatiskt, kanske hade hon kastat ut hans underkläder som flugit genom fönstret från deras lägenhet och landat i buskaget nedanför. Visst hade det varit en jobbig halvtimme i samband med grälet men sen skulle ju allt vara över. Plus att han hade sparat henne en hel del känslor. Ja det kanske låter skumt att tänka så efter en otrohet, men egentligen skulle det vara betydligt skonsammare. Petra hade lämnat förhållandet med vetskapen om att Johan var ett ärkesvin och hennes känslor hade skonats. Johan hade sluppit säga att hon var en självcentrerad, osäker och kontrollerande kvinna som bara drog ner allt hon hade runt omkring sig i skiten. För det var faktiskt så han kände. Hon tyckte ju redan att han var dum i huvudet så därför hade ett litet snedsteg med någon blondin på krogen inte kunnat göra så mycket större skada. Det hade varit som att hälla bensin på en skogsbrand. Det gjorde ingen direkt nytta att vara otrogen eller hälla bensin på en skogsbrand, men samtidigt gjorde det ingen skillnad. Skogen brann ju som aldrig förr ändå. Lite bensin spelade faktiskt ingen roll. Som det var nu kunde de inte vara tillsammans. Når han såg på henne så tänkte han bara på en överkörd grävling som man ser ligga vid sidan av motorvägen. Egentligen är det ju en ganska sorglig syn, det är aldrig kul att se ett dött massakrerat djur. Men samtidigt var det ganska ointressant, det var ju trots allt bara en död grävling vid sidan av vägen. Varför skulle man bry sig om det?


Han fimpade ciggaretten hårt i askkoppen som stod på balkongbordet. Med ett bestämt ryck drog han upp balkongdörren och ropade efter henne. Han skrek hur de behövde prata, hur man inte kan gömma sig från problem och att det aldrig någonsin fungerat att tiga ihjäl dem.
Petra kom ut ur sovrummet med en liten svart rullväska. Samma rullväska som hon använt när de hade åkt på weekendresa till London förra året. Han hade inte sett den på ett tag och kom att tänka på hur bra de hade haft det. Deras romantiska middagar innan de hade sett musikalen Mamma mia och det fantastiska hotellsex de hade haft. Fan också var allt det där slut nu?
-Jag åker till Carro! Det funkar inte att bo med dig nu.
-Men du kan ju inte bara dra! Vi måste för i helvete kunna prata om det här.
-Jag vet inte om det finns så mycket mer att diskutera.
-Kom igen nu. Gå inte!
-Vi kan väl höras imorgon. Just nu så behöver jag bara komma härifrån. Jag ringer dig imorgon.
-Jag älskar dig vet du väl. Även om vi bråkar så får du inte glömma att jag älskar dig.
-Jag älskar dig med. Men nu måste jag bara ha lite space.

Helt plötsligt var hon borta. Även om han precis hade velat göra slut med henne så hade det avbrutits hur hon så snabbt hade lämnat honom. Johan hade blivit helt överrumplad av hennes drastiska handlande. Helt plötsligt var det hon som hade kommandot. Det var ju han som skulle vara självsäker och gå vidare. Inte hon som skulle gå därifrån och lämna honom som någon loser som inte kunde behålla kvinna. Skulle hon verkligen ringa imorgon? Hade de gjort slut? Vad fan gör han nu? Kanske skulle han ringa grabbarna som var ute på krogen och supa ner sig. Det är väl så alla killar gör i filmer när de känner sig nerstämda. En redig fylla för att sy ihop såren. Säkert skulle han få ett par ryggdunknigar av grabbarna om att det hela var säkert för det bästa och allt skulle genast kännas så mycket bätre. De skulle säga hur han förtjänade finare tjej och att Petra egentligen var en riktig slyna som bara var elak och bossig ändå. ”Ja fan det gör jag! En snabb dusch, en clean skjorta och min nya Paul Smith parfym skulle ge mig uppmärksamhet från tjejerna. Snacka om en redig självförtroendeboost när en yppig madame klänger på mig.”

Han slängde iväg ett sms till Petter som han visste var ute på stan och fick ett snabbt svar att han skulle komma med en gång för de var precis på väg till ett nytt ställe med ett gäng tjejer de träffat på förfesten. Skit samma tänkte Johan. Petra brydde sig ändå inte. Han hällde upp en screwdriver för han hade bara vodka och apelsinjuice hemma. Svepte den i tre snabba klunkar, hittade sin plånbok i jeansen som låg i en hög i sovrummet och gick ut genom dörren. Vidare ut i natten där Petra skulle vara ett minne blott. Livet väntar inte på någon, intalade han sig själv, livet är något som går en förbi om man inte går ut och fångar det med en gång. Carpe diem för fan! tänkte han när han låste dörren.