En efter en sluter ni era ögon och försvinner till en plats, en ny värld där ni har fått det så mycket bättre.
Jag undrar var dag vem som står näst på tur.
Ni är 5 stycken som försvunnit i år.
Jag väntar på ett nästa samtal, på ett nästa besked.
Jag vet iallafall att ni vill att jag ska leva klart livet,
leva och kunna berätta när vi ses igen vad jag varit med om.
Men ibland är det svårt.
Ibland vill jag ge er en kram och se er.
Men jag vet att ni finns här.
Jag vet att ni lyssnar om jag vill prata.
Men ändå så saknar jag er så!