Jag liknar dig vid en clown
ditt glada leende
alltid glad och spelar ett spratt.
Men du ser
att jag ser
din hemlighet
din tomma ensamhet.
Jag sträcker ut min hand.
Varför vågar du inte ta min hand...?
Du behöver inte vara rädd.
Men du vet att jag ser
det var länge sedan någon såg
ditt inre
rädslan tar över
du backar.
Men en tanke har väckts;
Kanske du inte alltid kommer att vara ensam...