Nu är den där igen
den där känslan
som jag bara kan beskriva
med en darrning på handen
ett tinnitus-surr
fast i själen

  Som att något inuti
skrapar på huden inifrån
för att få forslas genom halsen
eller rinna ut ur ögonvrån

  Jag söker efter det
mina lockrop ekar tillbaka
i det stora inre fyllt av tomhet

  Orden bara faller ur mina fingrar
utan att egentligen förklara någonting
medan pulsen ökar och tankarna snurrar

  Om jag kunde stanna (mina tankar)
om jag kunde sluta (tänka)
om jag bara lät bli att sätta ord
på det jag ändå inte kan förklara

  Låta okända känslor kännas
skulle jag lära mig 
att lära känna dem?

  Skulle det göra allt enklare?