regnigt och lite dystert väder imorse

i sömnen tänkte jag på dig

eller snarare med tankens kraft försökte

färdas genom tid och rum

och landa hos dig

där du låg just då

eller hade du redan stigit upp?

jag drömde om

hur det skulle ha varit att ligga där bredvid dig

känna din andedräkt och värme

ha dig nära som den mänskiga varelse du är

istället för fantasibilden jag är hänvisad att leva med

det är inget fel med fantasier

men verkligheten skulle ha varit så mycket bättre

i alla fall mer kännbart

och då utesluter jag inte besvikelser och svek

nej, jag nästan räknar med ett brustet hjärta och gråa dagar

efter vacker stjärnhimmel och solnedgångar

som vi hade skådat tillsammans

för desperat försöker jag intala mig själv att det som hände

var till det bästa

trots allt

men livet utan att haft en möjlighet att lära känna dig...

vet inte om det är värt namnet

du sa: vi skulle vara perfekta ihop

och det tror jag på fortfarande

det kändes så

efter dig har jag tappat lusten till kärlek

jag kan ju ändå inte få den jag helst vill ha


i augusti blir det 3 år

och jag saknar dig allt mer