Alla känner apan, men ingen känner mig,
ibland så kan jag hata att alltid va ok,
Mitt liv är dynamit, mina tankar minerad mark,
Men låt mig få tänka, växa o va stark,
Jag vill bara vara min egen chef, där ingen kan bestämma,
så lämna mig ifred, fast jag inte vill bli lämnad,
Om vi kan va tillsammans, du o jag ihop,
Så kan vi nog göra det där, som du föreslog…


Alla känner apan, och dom tror dom känner mig
men i själva verket är vi inte riktigt samma grej
Vem är det ja’ egentligen vill va’? Vem är det jag vill dom ska se?
När jag tar på mig masken på morgonen, framför spegeln och börjar le.
Och jag trampar på, försöker verka så, som jag tror att alla vill ha mig då.
visa säkerhet, vara den som vet, ingen fjant som nån annan får sitta på
Apan tycks veta vad han gör, men jag finns i kaoset innanför
Försöker att styra så gott jag kan, tror att jag är han.
Låtsas att jag är segraren fast jag vet, det var apan som vann.



Alla känner apan, men ingen känner mig,
ibland så kan jag sakna en rättvis bild av mig,
men som man bäddar får man ligga,
men jag sover nog rätt bra,
Men i morse när jag vaknade,
undra jag hur det skulle va,
att slippa vara klassens clown,
att försöka va seriös,
att svara rakt på frågor,
inte skämta om allt så kopiöst,
men då kanske inte jag vart jag o
du inte varit du, o vi hade aldrig mötts
nån gång o jag hade aldrig skrivit denna sång.

Alla känner apan, men ingen känner mig, mig, mig, mig