Nu jag sitter här ensam och har det så trist
för det är ju som så, att det finns ju en brist,
ty här saknas min älskade mö.
Jag har nödtorft för dagen,
jag har mat uti magen,
jag har vin, jag har vatten,
jag har grädde till katten
och en sup, så jag inte ska dö.

Och min kära hon bor inte långt härifrån.
Några futtiga steg, ja, det är ju ett hån,
att vi inte kan ses var minut.
Hon kan säga så här:
"att Du är mig nog kär
men får vänta ett tag
till det kommer en dag,
då jag har något trevligt på lut.

Och i avvaktan därpå jag grunnar och svär,
att jag nog hellre sutte och väntade där
som min kära just nu håller hus.
ty allena jag sitter
och ingenting gitter
och ögonen tåras
och kinderna fåras.
Det är bäst att jag tar mig ett rus.

(Kan med fördel sjungas som serenad på melodin till "Det var dans bort i vägen")