Ge oss en sekund
Bara en liten stund
För oändligheten är inte vår ändå

Vi lever i midnattssol och säger
”Den går aldrig ned”
Men om fyra miljarder år så skiner den aldrig mer

Oändlighet, oändlighet oändlighet och allt
Kan få oss att synas små och universum kallt

Oändligt vacker och varm ändå
För oss, oändlighetens barn
Ljuset som är våra tankar, det finns för evigt kvar

Ge oss en sekund
Bara en liten stund
För det är, trots allt, en hel oändlighet

Alltet, alltet, alltings oändlighet
Är, vad vi än säger om saken, det vackraste vi vet

Alltet väntar inte
Gör inte alltid som vi vill
Kanske är det då säkrast att göra såväl allt som lite till

Ljuset är oändligt
Oändligheten ljus
Dock även helt odräglig, vulgär och fräckt burdus

Det är det som gör den så vacker
Och universum mindre kallt

Ge oss en sekund
Håll oss nära, nu
För jag tycker om att blandas med det ljuset som är du

En stund, medan vi är kroppar
I någon form av ram
En bit av evigheten

En oändligt vacker kram