"Samtidigt kan man påstå att gemet är näst intill en norsk nationalsymbol. En lågvärderad pryl som är allt annat än unikt och sällsynt (även om det faktiskt finns en intressant typologi som kan sorteras både i tid och geografi) kan alltså fyllas med stolt symbolik och historisk kämpaglöd. En av gemets uppfinnare är nämligen norrmannen Johan Vaaler. Ja en av dem, han var inte först och det är inte heller hans pappersklämmemodell som har spridits över världen, men för norrmännen har denna ursprungshistoria stor betydelse.

Under andra världskriget började de norska motståndsmännen bära ett gem som kännemärke i kavajslaget. Symboliken tar fasta på funktionen som ”sammanbindare”, men förstås också på det förmodade norska ursprunget. På svenska har man anammat företagsnamnet Gem, men på norska heter klämman binders. Lite tillspetsat kan man säga att motståndssymboliken gjorde gemanvändning livsfarlig. I princip kunde bevis på närkontakt med gem vara tecken på olagligt motstånd mot Nazisterna och leda till bestraffning och död. Norrmännen är förstås stolta över denna starka historia".


Jag lägger gemet framför mig på bordet och betraktar livets kurvor...från början till slut. Jag märker att jag passerar åter både barndomen i gemets början - som fullvuxen - och tonåren efter första böjen - i livets slutskede. Jag fingrar lätt på tingesten. Jag får impulsen att räta ut hela tråden...