Hon lite före, han efter. Det putade av apelsiner om hans byxor. Hon ökade farten, han hängde med. Trädstammar, klädda i frost, vindlade omkring dem. I hans ögonvrå tyckte han sig se dova djurkroppar som löpte med. Han jagade ifatt henne och mitt i ett sugande motlut blev de stående, hållande varandra fast med bara munnarna. Andades in i varandra. Deras huvuden omslöts av koldioxidrök, och tinande nässtrån blänkte till i ljuset från den violetta nedåtgående solen.

Nu var det bara en nedförsbacke kvar till stugan. De passerade deras egna nedsjunkna fotsteg. De ställde skidorna mot husväggen: flisor lossnade och färg flagnade. Raggsockor, pjäxor och skidbyxor rasade av i en hög innanför dörren. De lyfte var och en på sina tjocktröjor. Föste de mjuka magarna ihop. Hans hand grep kring hennes något ludna vad. Hennes hand om hans rakade huvud. I samma stund som han tyckte sig höra en burk med sylt öppnas, förstod han att han var inne i henne.