droppar av kristaller
från själens inre öga
tårar som lever ett eget liv
med en smak av havets salt

genom gravitationen kraft
tvingar sig tårarna bort
från ett sorgset öga
solens vackra strålar
får smärtans tårar att lysa
nedför en kind

starka strömmar
från ett brusande hav
som fyllts med minnen av sorg
från ett brustet hjärta

ett mäktigt berg faller nu ner
han reser sig nog aldrig upp mer
de utmattade ögonen får nu vila en stund
nu får han äntligen frid en stund