Börja röka cigarrer,
som om den unkna lukten skulle urholka
den vikt som bosatt sig i dina lungor;
folk blåser dig med rökig inspiration
så du kan väsa igen.

Gör whiskey till en hobby,
halsa ner, blir som en spark i halsen
när demonerna vänder bak huvudet.
Ge dem något att drunkna i
och de ska ge dig något att skriva om

(Nykterhet är fiende till kreativitet,
håll balansen i utkanten av medvetandet.)

Injicera nya beroenden i gamla ådror;
blodsprängda ögon skulle se världen på nytt
och ta till uppgift de krokiga pilar,
att slå på bleka pergament.
Ge dina demoner karaktär.

Tillbringa mer tid framåtböjd
i dunkla barer på fel sida av staden,
klottra kärnan i tillvaron
på baksidan av trasiga servetter
med en dubbeländad stulen penna.

(Betala aldrig för din egen utrustning)

Sök upp de mörkare lasterna i livet,
sedan klaga på dem, djupt.
Säg de saker de tänker,
eller få dem att tro att de tänker
de saker du tror att de trodde.

(Tänk inte för mycket)

Tänk mer. Om fler saker,
och sedan tvinga in dem i burar,
smidda med tjugosex hammare
och ett halvt dussin felplacerade skiljetecken.
Kalla det poesi.

Hata dig själv för det.

Upprepa