"Glid in i samvetet"
sa han med hög röst
"Glid in i samvetet och ärligheten!"

Han försökte överrösta musiken

Slapphänt släppte fingrarna glaset
Det var inte längre mina fingrar
Jag föll liksom ur mig själv

"Kom tillbaka!
Tillbaka!
Vi väntar på dig"

Utanför så slogs en man ner

Innan dess hade han stått på ett bord
Och skrikit
Kungen över världen

"Kom tillbaka, kom tillbaka!"
En skälvning fick hans ögon
Att slås upp
Och lukten av det torra trägolvet
Som såpats så många gånger
Välde in i hans medvetna

En fågel landar på hans panna
Pickar lite lätt, och lyfter
Sömnen tar över
Och han somnar