Kloggig
Murket
Jagat

Springer från mig själv
Med fötterna fästa i träsket

Hamnar på knä, drar fötterna ur stövlarna
Krälar fram med andan i hals

Armar släpper styrka, kan ej längre styrka
Benen fattar fart, men liknar mest en mask

Det förflutna hänger över som en stormig himmel
Som är i annalkande ovan de taggiga bladlösa snåren

Vätan kyler min kropp och våta tröja
Och kärrets lukt liknar mest numer jord

I mitt hjärta pumpar ljuset i puls
Som en startande trampmotor tänder en glödlampa

Marken blir fastare för varje stråle som träffar
Och grässtrån finner sin väg upp sakta och försiktigt

Ansiktet tappar kraft, käken lös och förlamad
Skopar kärr, åtminstone inget smakar

En mjuk hand på min rygg, ljus och trygg
En vibration genljuder min kropp, ett vackert skalv

Styrkan flödar ner till mina armar som åter får kraft
Trampmotorn i hjärtat kommer upp i fart

Ljuset strålar starkare, marken blir fastare
Käken läker snart och kan spotta ut och fräsa

Kräl blir till kryp, blommor börjar sprudla
Kommer längre och längre från åskstormen

Bara för att åter titta upp, och se molnen töckna
Och känna det första lätta sprinklande regn

Hämtar andan, pustar och låter kroppen vila
Modet det sjunker och gräset börjar förtvina

Blundar, vilar, väcker glädje i mitt hjärta
Trampar på min ljusmotor

Stadigare ljus
Så länge som jag är här

Gräs
Blommor
Stadga

I en ocean av kärrets mörker och stormar