Jag vet
Att du vet
Att jag vet
Att du vet
Att jag mitt sinne träffar ditt
Genom tid och rum
Trots att mest tid har passerat

Men du
Snälla sakna mig inte
För om det var som du sa
Sist vi talts
Så var det lika bra

Så glöm mig
Och vandra
För fortfarande älskar mitt hjärta dig
Och väntar på regn som aldrig faller
Och önskar dig att va lycklig
Och trygg, och stark
Trots att jag är dum
Var dum
Och aldrig förtjänade att kolla på duvorna
Som satt sådär tillsammans på grenen

När löven har multnat och frosten har lättat
Kanske ett frö åter får stam
Och sträcker sig mot gryningen
I den kalbrända skogen

För när allt kommer ikring
Vad är vi om inte skogarna och livet självt
Som funnit varandra