En människa, hon må vara aldrig så klok, insiktsfull, välmenande, nytänkande, till och med välsituerad, kan aldrig åstadkomma en bättre värld på egen hand. Varför? För att varje människa är komplicerad. I den stund det verkar som om hon har lyckats och världens intresse riktas mot henne kommer hennes hemligheter att uppdagas och det visar sig att hon är lika full av motsägelser som alla andra, lika svag, lika sårbar och sårad och hungrig på upprättelse som du eller jag - och då kommer mobben att kasta sig över henne. För vi ville så gärna tro på hjältar, men hon var helt vanlig. Hon gjorde oss besvikna och det ska hon ha fan för. Hon ska inte tro att hon är nåt.
Det finns inga superhjältar. Bara sådana som vi.
Världsmaskineriet är så väldigt och tungrott att det kräver samarbete, och det måste vevas långsamt över ansenlig tid. Av många, vanliga, komplicerade, anonyma små människor med fel och brister. Helt oglamouröst.