Om man lyckas hålla fast vid sitt intresse
för språket så väl
att just det, orden, blir det avgörande
i ett möte med en annan människa
så kan man både påskynda
förståelsen för den andre/andra
och undvika de svåraste känslorna
som lätt sätts igång av utseende och beteende.

Vad gäller mötet med en patient
så var det en gång en handledare som berättade
och frågade mig om jag snabbt skulle kunna särskilja
en neurotiker, en borderlinestörd resp psykotisk människa
från varandra.

Ja, sa jag, jag känner det när jag pratar med dem.
Men jag kunde inte besvara hans fråga på ett
lätt och snabbt sätt.

Den här handledaren var mycket intresserad
av vår symboliseringsförmåga
dvs hur vi översätter känslor till ord
och på det sättet gör oss relativt fria som
psykiska varelser.

Han gjorde en liknelse som jag än i dag,
trettifem år senare, gärna återvänder till.

Ordspråket "som att kasta pärlor för svin"
( = att ödsla sin tid på något som är förgäves )
tolkas olika menade han, beroende på om
lyssnaren är på en neurotisk nivå, på
borderlinenivå eller psykotisk nivå.

Jag tror inte "knepet" skulle godkännas idag
som differentialverktyg i diagnosticeringen
men det ger en "hint" om värdet av att
lära sig att symbolisera.

Neurotikern känner till ordspråket
och kanske på sin höjd skrattar till.

Borderlinemänniskan blir lite orolig,
skruvar på sig, har antagligen reagerat
på det "aggressiva" ordet "kasta" och det
"äckliga" svin".

Den psykotiskt strukturerade ( med anlag
för schizofreni, paranoia, svår mano-depressivitet )
ser sig snabbt omkring i rummet...var är
pärlorna....svinet....?

En annan symbol, mamma, väcker kanske
följande...hos neurotikern värme, skydd, mat
...hos den borderlinestörde hat...och hos den
psykotiska snäll/gud.


Det ses som mer eller mindre omöjligt för en
människa att nå självinsikt och dynamisk
frihet så länge orden är identiska med känslorna,
dvs att ingen symbolisering har ägt rum.

Detta sker utvecklingsmässigt i tidig lekålder
eller eg genast från det att barnet börjar tillägna sig
språket. Orden är inte känslor. Ord är symboler.

Ordet "jag" blir således en enda sammanfattning
på känslan av att finnas....

Många psykotiska människor tappar det ordet
väldigt lätt och byter ut det mot
"storhetsvansinniga" paralleller....gud, jesus,
jävulen.....ängel......

Att lära sig språket med alla dess dolda skatter
och befriande möjligheter är en långt bättre väg
att gå sig själv till mötes än att "göra upp"
med föräldrar och plågoandar....de lär inte
ändra på sig men det kan du.