Det är kutym att när man diskuterar svåra sjukdomar
så gör man det alltid utifrån kroppen. Kroppen
kan inte det, kan inte det, lider brist på det, har
överskott av det och det.

Det är aldrig nån som äger den här kroppen,
ingen som bor i kroppen. Barnet, ungdomen,
den vuxne är blott en kropp.

Människan ! Var är människan i sjukdomarna ?

Nu idag diskuteras diabetes. Med samma ord igen.
Som närmast en människa kommer man med frågan
"hur är det att leva med diabetes ?" Nästa dag
"hur är det att leva med cancer ?"

Vi kommer aldrig att lösa "sjukdomsgåtorna"
så länge vi inte anlägger ett psykologiskt,
känslomässigt synsätt på dem och ställer oss
frågor om barndomen och hur det var att leva
med vår mamma...om hon nu var oss nära öht.

Med det biologiska, naturvetenskapliga synsättet
gör vi människan illa en gång till. Avskiljer känslorna
från kroppen och riktar våra väl dolda, rädda frågor
till en kropp som en gång varit i händerna på
mammans omogna psyke. Det är grymt. Lika grymt
som att inte kunna ta hand om sitt nyfödda barn.

Om barnet inte får fatt i mamman därför att hon
inte förmår få fatt i barnet, föds aldrig barnet
emotionellt utan stannar kvar i kroppen där
det måste slåss mot en fiende vi kommer
att kalla sjukdom.

Psykologin går bakåt och protesterar inte.
Psykologerna slåss mot för mycket arbete
och illvilliga organisationer. Slåss mot sina egna
rädslor för att ägna sig åt starten i livet.
Rädslan för att bli för lika patienten.
Med en trygg diagnos upprättar man snabbt
det avstånd man behöver för att inte själv
känna sig galen.

Man uppfinner nya metoder. Tekniker.
Självskattningsformulär. Konsulterar.
Skickar vidare. Sviker patienten i mötet.

Man lyssnar inte. Det psykologen är till för att göra.
Man kan inte lyssnandets konst...att lyssna
mellan orden.....bakom....på de ord som inte sägs.

Man vill bli naturvetenskap.

Känslor är ingen naturvetenskap.

Känslor är ingen vetenskap.

Känslor är kärlek och inlevelseförmåga
i barnets belägenhet tillsammans med
eller utan en vårdande mamma.

Lämna kroppen i fred !

Använd den i njutningens namn !