höstregn slår mot ruta

vinden piskar träden

man kan inte njuta

sveper om sig pläden

höstens kyla är så rå

är som vinterns köld

kylan man ej rår på

bäst att ta på sköld

rätt rustad för naturens kraft

man går åstad med bestämda steg

för det man alltid haft

att aldrig vara feg

när hösten grå och kulen är

när mörka nätter skymmer

tänk inte på allt som besvär

tänk på det som glädje rymmer

början alltid är svår

med tiden allt ger sig

det kommer alltid en vår

både för dig och mig