långsamt du skrider fram

med huvud högt och  stolt

kan klättra högt på stam

men ej göra någon volt

dina spår dig tydligt avslöjar

rand av slemmigt gegga där

syns så väl var den börjar

vart dina vägar bär

ditt hem på rygg du bär

så praktiskt och genialt

steker solen kryp in där

det är ju optimalt

du älskar regnet som faller

det våta gräset är så skönt

om någon dig anfaller

försvinner du i allt grönt

din livsrytm är den tålmodiges

du tar dagen med stilla ro

din förebild är Arkimedes

låter dina idéer gro

tänk om människan gjorde detsamma

se allt det ljusa

vi borde snigelns fart anamma

och ej genom livet rusa