Äcklig, tänkte Gördis.

Hon höll cermoniellt i hårstrået, kände den marginella skiftningen av den taktila responsen från de tidigare missarna mot den nuvarande stumma känslan av trängd keratin mellan pincettens klämmor.
Skiftade blicken för att möta sina ögon i spegeln innan hon drog en av skamfläckarna från linjen av sitt ögonbryn.
Den dagliga inspektionen hade nått sitt slut, pormaskar hade tömts, handduken var virad över håret och hudkrämen varsamt applicerad.

Var Gördis vacker?

Som många raska och starka fanjunkare var Gördis öde seglat i samband med hennes dop, hennes hårsäckar sköljdes i placering mot världens förväntningar så pincetten var alltså lika nedknotad som skeden hos Andy Dufresne. Tunneln mot friheten var de öppna porerna i Gördis ansikte.

Framsteg, det är viktigt.

Medans jag har gått på en egen tangent har Gördis hunnit ut till kaffekokaren, som har en tidsinställning på att starta sin uppgift 06:15.

För att rättfärdiga köpet av sin Melitta DeLuxe halsar Gördis sitt morgonkaffe 07:30 för att hinna sminka sig innan jobbet, vilket bränner hennes mun och gör det svårare att borsta tänderna 07:45 innan hon dyker in i bilen till jobbet.

08:15 blippar hon kortet mot kontorets ingång och ser snabbt sin spegelbild i dörrens glas.

Är Gördis vacker?

Nej, inte idag.