hon stod lutad mot ett räcke på tredje plan
där hon lyckats undkomma den värsta trängseln

från sin plats blickade hon ut över folkvimlet
i den outhärdligt hektiska gallerian
som påminde om en myllrande myrstack

ögonblicket drabbade henne med en oerhörd sorg;

en smärtsam uppenbarelse
att det någonstans i mänsklighetens utveckling
måste ha gått väldigt snett

hon reflekterade över den skarpa kontrast
mellan flock och individ
som nu blev mer påtaglig än någonsin
och som rentav äcklade henne

samtidigt bar hon ju på en livslång övertygelse
om att någonting i människan är heligt
och innerst inne visste hon ju så väl
att var och en av de där tusentals konsumenterna
rymmer ett helt universum

men från hennes plats där uppe vid räcket
liknade myllret snarare en cancersvulst