Allt var så tyst igår. Själen ville plötsligt uttrycka sig i en text.

Nu blev det inte så, för mitt "bibliotek" här var överfullt så jag kunde inte skriva något. Kanske hade inget läsvärt kommit ur mig ändå, men...

De där tillfällena är så oerhört sällsynta numera. Så mycket brus omkring mig - självvalt, men trots allt brus. Fina kontakter med barn och barnbarn, en kärleksvän att byta tankar med, nyheter att följa med i, tv-serier att förströ mig med, sociala media. Och så en sviktande hälsa, som gör att jag inte orkar och hinner särskilt mycket längre.

Att bara stanna upp

och lyssna inåt.

Vad vill min själ säga mig idag?

N: Hej Själen! Vad har du på hjärtat? (kan en själ ha ett hjärta?)

S: Hej Nattljuset! Tack för frågan. Jo, jag undrar om det inte börjar vara dags för dig att bli Dagsljuset? Och jo, jag har ett hjärta. Du är mitt hjärta :)

N: Å, nej, kära Själen! Dagsljus är alldeles för krävande, så fyllt av plikter och måsten, så ohyggligt energiskt! Nattljuset däremot, det är så stilla och lugnande, så vänligt omfamnande, så tröstande,  så betryggande. Där trivs jag. Där vill jag stanna!

S: Hmh. Jo, men jag tänker att du nog har vaggat dig själv färdigt. Det börjar vara dags att lämna det trygga invanda. Du har så mycket mer att ge. Du kan så mycket mer än du tror.

N: Ja men, det känns så kallt och ensamt där ute... eller ... överväldigande. För mycket som händer, för många intryck. Du säger att jag kan så mycket mer än jag tror, men min erfarenhet är att jag klarar så otroligt mycket mindre än vad jag tror.

S: Kära hjärtat, det är för att du jämför dig med när du var 50 år yngre än idag, och för att du jämför dig med "alla andra". Det du behöver ta fram i Dagsljuset, är ditt eget sätt att vara på, dina egna egenskaper och kunskaper. De är värda att synas, finnas till, vara - för och med andra.

N: Men å, jag blir så blyg då!

S: Varför?

N: Jag vet inte. Det är läskigt att synas! Jag känner mig så bökig och stökig och... högljudd och störande... och... äsch, jag vet inte.

S: Käraste lilla hjärtat! Om du tillåter dig att vara nyfiken på andra, har du inte tid med att bekymra dig över vad de tänker om dig.

N: Ja, men...problemet är ju att jag i grund och botten inte alls är nyfiken på andra. "Jag trivs bättre här, där jag kan ha det lugnt och skönt och lukta på...", ja, du vet, som Tjuren Ferdinad. Jag trivs bäst för mig själv. Allt utåtriktat varande är så väldigt ansträngande. 

S: Jo, jag vet det. Men det kanske finns någon där ute, som behöver det just du har att komma med. Och om du bara sitter inne i ditt sköna, egna Nattljus, hur ska de då någonsin kunna få, det du skulle kunna ge dem?

N: Hmh... du har förstås en poäng där... Jag kanske skulle kunna... ta på mig en kappa av Dagsljus ovanpå Nattljuset?!? Är inte det en god idé? Så kan jag sitta där inne i min sköna, varma, trygga koja av Nattljus, medan Dagsljuset strålar och lyser upp allt utanför mig, så att andra kan få syn på det jag har inuti min kappa? Eller... så att de ser mig och jag kan ta fram något ur min Nattljuskoja och visa dem? Vad tror du om det Själen? Går det att göra så?

S: Hmh, kanske. Jo, men det låter inte helt fel, det måste jag hålla med om faktiskt.

N: Ja, för du vet Själen, jag vill ju inte byta namn till Dagsljuset. Jag älskar mitt namn. Nu blir det istället så att Nattljuset blir omslutet av Dagsljuset. Det känns väldigt spännande faktiskt, och kanske görbart. Riktigt upplyftande...roligt...spännande! Men jag behöver ta av mig min dagsljuskappa och vila mig i lugn och ro ofta i alla fall.

S: Javisst hjärtat, det låter klokt. Lite i sänder, tills hela ditt väsen blir genomlyst av Dagsljuset.

N: (rynkar pannan och trutar med munnen) Men jag vill inte bli helt genomlyst av Dagsljuset! Jag älskar ju Nattljuset, har jag ju sagt!

S: (lugnande) Ja, ja, det blir nog bra med det där ska du se. 

N: (ännu inte helt lugnad och övertygad, fortfarande lite trumpen) Tack för samtalet, Själen! Jag ska tänka på vad du föreslog. Det känns ändå lite spännande och roligt. Ha det gott. Vi hörs!

S: (leende) Tack för samtalet käraste Nattljus! Jag ser fram emot när vi hörs nästa gång. Låt det inte dröja för länge bara.

N: Näerå, det ska jag inte! Jag lovar. Kram.

S: Kram.

N: Hej då!

S: Hej då, ha det gott nu, och oroa dig inte.

N: Okej. Tack!