Aporna i affären vill känna på pärlorna i armbandet
när du böjer dig fram tar de en röd flik av ditt hår
luktar på locken genom gallret och ser dig i ögonen
du börjar gråta varje gång

//

Det satt en lapp ovanför lavalamporna på Tokyu hands
”Do not touch the lavalamps”
sedan rörde hon vid lavalamporna

//

Man doppar sushin med ätpinnarna i kors
fisken ska nudda shojuns yta hastigt
knäskålarna ska hållas skavande mot varandra
fotlederna får korsas försiktigt
samtidigt som man tar ett djupt andetag

//

På nätterna fylls rummet av andra sorters hastigheter
som elektroniska röster lila neon och sparrisrök
hon duschar schampo ur håret när andra drömmer
badrummet ångar hallon och klor när huden gnids röd

//

På morgonen doftar gatan grillspett och jordnötssås
gårdagens ostbröd kostar tvåhundratjugo yen
på bambupinnarna träs kycklinglever och njurar
man tar dem kolgrillade i en påse och äter dem heta
sashimi på vattenkrasse äts lättast ur samma box
medan man sitter i ring med smutsiga jeans på

//

Du har tappat alla dina pingviner på dansgolvet
hysteriskt skrattande plockar du upp dem med pekfingret
cigarettglöden på din Mild seven har börjat glida långsamt
du säger att du lätt skulle döda någon för femtiotusen
du drar cigaretten genom luften
den lämnar röda slingrande spår

//

Hela badrummet är gjort av spegelglas
när man sitter på toaletten glor tusentals spegelbilder
när man ska gå ut hittar man inte dörren
man hittar inte ens hem längre
man hittar bara en blinkande rödgul jukebox

//

En svart limousin kör upp utanför Deja Vu
järnröret träffar honom hårt i bakhuvudet
han faller framlänges in i bilen som försvinner
sedan dricker vi Heiniken med blodstänk på byxorna
sedan glömmer vi bort honom för gott

//


Hon lägger hundrayensmynt i en neongrön telefon
ringer hem på en linje som inte ens knastrar
säger att staden är ljusrosa och vit på våren
på vägen hem handlar hon tjocka vita brödskivor
en bentobox med friterad ål och två gram kokain

//

Lapparna bundna runt trädets grenar
är vita oönskade spådomar utanför templet
vattnet som öses över Buddhans huvud är klart
han dricker ur den förbjudna träskopan
åskstormen rasar över åsktemplet
mot tyget i våra slitna samuraijdräkter
smattrar regnet

//

Svärdet glider lätt genom skinnet
den svarta arga blicken ser långt längre än spegelglaset
utan att bli rädd har du klättrat längs höghusets vägg
utan att någonsin bli rädd har du slagits blodig
som en stolt krigare går du över spruckna gator