När jag såhär i efterhand tänker efter
inser jag att vi egentligen aldrig hade något annat än
lite ensamhet lite
plågade själar lite
för okyssta läppar och

det var nog det enda vi delade

men vi delade det iallafall och kanske ger det mig
rätten att sakna
pussar under halvnakna täcken och att
somna i din famn framför den första
superman-filmen

för jag visste ju
hela tiden
att den enda superman som jag hade
den enda superman jag behövde
var den vars armar skyddade mig från
vinterkylan och förlåt men jag

saknar det så jävla mycket.