Jag vet att jag har krossat ditt hjärta och trampat på din själ, men jag har verkligen försökt att smyga på tå så att det ska göra så lite ont som möjligt.
Jag vill inte vara den som sårar dig, men jag vet att du brister inuti.
Jag ser det i havet i dina ögon.

Jag letar rester efter vår kärlek bland mina lakan, men det enda jag finner är alla mina brister.

Då din hud var som tunnast och ditt hopp som störst så gick jag,
men tro mig, om jag visste hur så skulle jag laga dig.
Men jag har blivit kall.

En gång älskade jag dig och jag såg mina barn i dina ögon, men jag vet inte var det tog vägen och inte heller riktigt när det försvann.

Jag kan inte bära ditt hjärta mellan mina nyckelben.
Förlåt mig!