Morfar
du är nog den enda i hela
världen som ler så innerligt och
älskande
när du råkar se mig

och morfar jag vet
du kommer inte ihåg ditt
efternamn ens men det gör inget
det gör inget så länge du behåller dig där i
trästolen
så länge du fortsätter titta ut genom fönstret med din
gröna ylletröja,
den som du passar så bra i

för morfar
om du dör kommer världen inte fortsätta snurra
en värld så kall och hård och grå som denna
den behöver ditt lugn
din kärlek
din värme och morfar

du är min enda grundpelare,
den enda tryggheten och morfar

krama mig alltid, ok?