En ödslig industrilokal
någon som visslar falskt.
Ett leende lika starkt som glas
tränger genom ögonens salt.
Thomas Hewitt välter ner en vas.

Blodet koagulerar, känslor cirkulerar
det är snart dags för mat.
Väggarna har mörka ögon
Man tar fram kvällens fat
klirrandet når mina öron...

Fångas av ett lokalsamtal
framtiden bryts i all hast.
Ett leende lika trasig som jag
sitter inlåst, alldeles fast.
Min eld är fortfarande sval

Deras hud är så hal.
Jag får stå mitt kast
i mitt hjärtas trakter.
För tärningen sitter fast
när de köper upp mina marker.