Dina havens ögons raviner

Kan icke förmå mig
sluta stå frågande inför
över hur begrundan
är en karusell,
omkring mig åker tankarna
linbana från varsitt håll
och kollapsar som regel
eller ramlar
ner,
jag hinner inte romantisera
den platoniska ömheten
innan den snurrar sig hård:
hettan, sinnebilden är
som ett mentalt fotografi
vars ram är dess essens.

Något jag tror mig vara
essentiellt,
är att tänka tanken
när den inte snurrar,
den snurrar
kring mitt sakläge
till det motsatta könet
som alltid tycks eldigt intensiv
när hon inte är i närheten.



Du fragila

Fyller mig,
din kräkleksnervs egenskaper;
livsnerv,
rubinröd.

Grunnar över dig
På dagen då vi visste
att vi utan motstånd skulle
bevara varandra för alltid
och kysstes
och träffades aldrig igen.