när hjärtat blöder
och tårar smyckar kinderna för tusende gången
en liten flicka ensam vid vägkanten, trasig som vem som helst
men aldrig att orden av förlust skulle flyta över våra läppar
aldrig att någon ärligt skulle medge våran hopplöshet
hellre skriver vi om moraler , målar fängelseväggarna i regnbågens alla färger
kalla det stolthet , kalla det överlevnadsinstinkt
vem sa att livet var lätt , vem gjorde det så svårt
tankar , känslor , syre, allt vi behöver fräter sönder oss inifrån
korruptionen finns vart än vi vill se den

alla tror sig veta
några ger upp
de flesta hårdnar
medvetet eller omedvetet
vi säger det gör ingen skillnad, kanske gör det ej
alla tror , tills vi ger upp