Jag vet inte riktigt hur jag skall förklara varför jag gick omkring och sjöng i morse. Jag var absolut inte på gott humör eller vid god vigör. Det är varmt ute nu. Vid Majbrasan har jag samlat in vitmålad drivved och byggt en liten blomlåda, den står på balkongen, jag är nästan aldrig där ute, jag funderar på att aldrig gå ut dit igen.

Kyrkklockorna slår nu, eftersom jag har gardinerna fördragna är det ett vackert ljud. Jag bor i en lägenhet i ett ganska skitigt kvarter, vägg i vägg med andra människor. Om natten kan jag ibland känna mig trygg, det är inte särskilt märkligt, det beror helt enkelt på att inte lika många är vakna.

När jag promenerar med min hund längtar jag efter skogen. Jag tänker på ett darrande solsken som kastar sina skuggor genom löven, det är något väldigt tilltalande med den sortens ljus, något förpuppat, atavistiskt, virilt. Att vada genom magiskt ljus, ett sterilt lugn infinner sig.