Jag tror du har det vulgäraste hjärtat på jorden älskling. Du blev nästan träffad av blixten igår, den slog ner i staketet som höll fårhjorden på sin plats, du stod bredvid, vid kyrkan, det började brinna i staketet och bilar stannade och människor klev ut och stampade på elden, fåren var skräckslagna. Molnsjoken var arga som en hund vars ägare grillat sig själv med brödrost i badkaret, och de stod inte till svars inför en enda jävel. Får jag kalla dig baby? Du kröp in i skyddet under kyrkans tak och på grusgången kom en medelålders kvinna gående. Hennes klädsel var av ringa betydelse, hon hade kläder, nog om det, för hon hade ett ansikte som var så vackert att det inte gick att beskriva, haglet verkade vika undan för hennes gracila silhuett, hon var ett med ovädret, hon var vanligt kött och blod, i sitt rätta element. Ovädret bedarrade och oväderssjälen sjönk ut som en skugga över din nya verklighet älskling, kanske inte vackrare men oändligt mycket mer gåtfull, en gåtfullhet som ger sig till känna genom korta sekvenser av glimmer i dina ögon. Jag tror som sagt att du är den coolaste bruden jag träffat.