En gata i staden är tom på själar.
Det är mörk och kylan som flyger förbi med vinden svider mot huden.

Men vänta, gatan är inte tom. Själarna är rädda, dom gömmer sig i de mörka vråen där gatulyktorna inte når.

Vad är dom rädda för?
Varför gömmer dom sig?
Mot vad?

Ljudet av hovar hörs från ena änden av gatan, en svag siluett träder fram från det mörka.

Vad är det?
Det är en häst?

Ja, en häst.

En häst som visar ena lungan, sina revben och med döda ögon.
Hästen är dödens budbärare, som visar vem som är näst på tur.

Hästen går genom hela gatan till sluten av den och stannar framför en dörr.

Hästen stegrar, med en frisk och med en köttfri bakben och skriker.
Du är näst på tur.

Spring för det lilla sista du har av ditt liv.