Jag är inte precis berömd för någon god portion av tålamod i mitt privatliv, det får jag alldeles nog av att visa som professionell terapeut på min mottagning.
Jag håller på och sammanställer en bok med fallbeskrivningar och för några veckor sedan fick jag en ny klient.
En fru Andersson som hade ett säreget 'problem'.
Hon brukar ta tjänst hos någon som inte själv har bett om att få ta henne i sin tjänst.
Hon trugar sig på andra människor, erbjuder sina tjänster av att få tjäna hos dem som en sorts allt i allo, och det till hälften av vad det skulle kosta om en sådan tjänst alls fanns att uppbringa i mera offentligheten.
Naturligtvis är det inte något som en terapeut i vanliga fall kan berätta om, men i fallbeskrivningens natur ligger det att göra om så mycket som är möjligt utan att så att säga 'fördärva en god historia', så att fallet är oigenkännligt för alla utom den som fallet handlar om.
I vilket fall så har hon beskrivit det ingående för mig hur hon har en som oemotståndlig lust att skaffa sig arbete i privata hem och att hon njuter av att ta ifrån ett par deras rätt att underhålla ett hem, ett barnlöst hem skall jag väl tillägga.
Paret blir lika väl omhändertaget som om de bodde på hotell, de behöver inte sköta om någonting alls själva utan får allting utfört och kan koncentrera sig helt och hållet på allting annat.
Som att ta sig till och från arbetet om det är ett sådant de har.
Arbete eller arbeten.
Min klient tar sig själv full kontroll över alltsammans och hon styr och ställer med sina arbetsgivare, som om det var hon som anställt dem, istället för motsatsen.
Det måste vara på det viset för annars vägrar hon att arbeta för dem.
Det är för att tillfredställa hennes egna drifter helt enkelt.
Hon behöver ha full kontroll och om någon tror sig veta bättre kommer de att få veta det och det med blixtens hastighet.
Paret hon arbetar för har i början av hennes anställning en del att komma med vad det kommer till krav och tro på att de bäst själva vet vad de behöver.
Men som det skall visa sig så visste de det inte tillnärmelsevis i samma höga grad som den kvinna som tar all makt och kontroll från och över dem.
Hon brukar stanna i ungefär två år och efter den sista utbetalningen till hennes konto överger hon dem plötsligt en kväll när de är borta på något slags nöje och nar de sedan anländer hem har hon fullständigt lämnat dem i sticket och de får då stå där som två åsnor utan en aning om vad de skall ta sig till med.
Redan efter någon månad är fru Andersson anställd igen hos något annat barnlöst par.
Att hon kommit till mig beror huvudsakligen på att en av mina kvinnliga kollegor inte orkar ha 'fru Andersson' som sin klient längre.
Hon har fått nog.
Det är faktiskt fru Andersson som fått mig att börja på en bok om fallbeskrivningar.
Faktum är att det var hennes egen idé.