Stundom det roar mig mera att se på då andra roar sig än att tvingas näst intill betala för nöjet. Om jag promenerar kring på Långholmen i Stockholm, snart sagt vilken dag som helst med någorlunda väder och det inte är för kallt heller, går det bra att se andra söka rusta upp eller i vilket fall söka skapa en smula ordning ur kaos.
Främst som utomhusaktivitet då få dörrar annars står öppna att bara gå in och ta för sig av upplevelser och se hur vädrets makter fått en eller annan individ att vilja bättra på utseendet. Det kan gälla ett hus, en bil, en båt eller någonting annat att lägga en smula tid och handarbete på.
Det kommer sig stundom då jag ägnat någon tid åt att betrakta andras arbete eller i vilket fall sysselsättning, att personen ifråga tycker mig om att vara på tok för lat. Jag kan då bli tillfrågad om jag kan tänka mig att göra någon form av nytta. Det är en icke helt ogrundad tanke att även om jag verkar gilla just sysslolöshet, inte är helt ohågad till en smula extra handräckning.
Bara att arbetsgivaren för stunden fortsätter att bära huvudansvaret för såväl sin egen syssla som min egen möjligt påkomna. Jag kan förstås välja om jag vill bli pådyvlad rollen som malaj* eller ej. Det är en sådan där sak som det heter att vara i det militära, trots att just malaj är en sorts folk.
Troligen har engelskan valt in ordet i sitt språk för att valda medlemmar ur det brittiska samväldet begagnade malajer som ett slags betjänter en gång i tiden och kanske även framledes. Skall jag själv anförtros malajtjänst och betjäna en möjlig efterfrågare, det skall vara enkla och simpla tjänster som efterfrågas.
Ingenting som kräver profession eller så. Därför är det viktigt att fastslå i sammanhanget att endast den tjänsteande som anmanas att utföra uppgifter frivilligt och sällan eller aldrig mot betalning, den som efterfrågar tjänsten inte heller är ute efter kvalitet i någon större omfattning.
Men om tjänsten ändå fås att innehålla kvalitet, möjlig tacksamhet från arbetsgivarens sida inte ohjälpligt oförgådd förbi. Tacksamhet för att förse någon med en pensel, något att doppa penseln i, en skorpa eller brödbit, något att doppa skorpan eller brödbiten i eller andra udda besvär kan komma ifråga.
Viss kroppsberöring som att klia någon på snoken eller ryggen, kan vara vanskligt i sig. Då det kan bli vissa mer eller mindre bekväma efterföljder. En god vän till mig blev en gång nästan överhopad med kärleksbetygelser från en hona av den något äldre årgången då han fann sig svettig efter arbetet och avsåg att ta sig ett dopp i plurret, varpå han avlägsnade sina paltor och kastade sina tygbitar i en hög på en bräda i närheten av vattnet och kastade sig därpå själv i böljande våg.
Då han kom upp igen och gick in i stugan för att en smula torka sin lekamen, han uppdagade att kvinnan såg honom som en extra möjlighet utöver det först en smula efterfrågade. Gossen övervägde i och för sig erbjudandet en stund, om icke särdeles länge och rände sedan iväg efter sina för dagen medtagna tillbehör och syntes väl därefter aldrig mera till i dessa trakter.
Om jag exempelvis inte till fullo tilltalar min möjliga arbetsgivare under någon del av den tidrymd jag valt att, eller möjligen försökt mig på att välja, tillbringa på platsen, den personen kan tänkas få för sig att be mig förpassa mig till ännu något varmare trakter. Då kan det vara en bra sak att redan något före sagda incident ha planerat tillbakadragandet, reträtten, den hals över huvud tilltagna flykten.


*För mer information, läs gärna på wikipedia om malajtjänst (i Sverige). Där framgår exempelvis varför en del politiker (svenska) passade så väl till sitt senare mer vuxna yrke.