Hur många gånger har jag inte rakbladet sett?
Hur många gånger har jag kännt blodsträcket?
Hur många gånger har jag tänkt, det här är inte rätt
Hur många gånger har jag knipit om räcket?

Av smärtan som kommer inom mej
Och att veta att allt är så fel
Och all dumhet av att ja vet att det inte är okej
Ska jag behöva skada en kroppsdel

Är det ingen som fattar hur jag mår
Att ha det jobbigt nästan varje da’
Av att skära djupare och djupare plågsamma sår
Det är som ett rop på hjälp, man mår inge bra

I tankarna svävar man alltid runt någon stans
Visst att göra såren gör ont, men är lätt
Men att sen se ärren som aldrig för ens fans
Efter blodet i såren som man kanske har mätt

Att uttrycka sej med sår, med blad och med kniv
För när man sen blir sjuk känner man sej så dum
Då har man förstört sitt liv
Och då så står man där så tyst och så stum

Då är allt förbi