Dark soul

33 år

Dagbok

Dagbok - Februari 2010

« Tillbaka till dagböcker

Fick en ny romans, en ny framtid. Livet har bara börjat. Nu när du är ett minne.

Fredag den 5 Februari 2010

En ny tid

Du försvann och lämnade mig blödande kvar. Du som jag trodde verkligen trodde var min livs kärlek och hela min värld. När du gick din väg och stängde dörren, du ville inte jag skulle följa med dig längre. Jag blev som så många andra, fastän man tror då man är den ända som fått lida så hemskt.
Jag kunde lika gärna försökt ta mitt liv, det kändes som jag var död.
Det fanns inget kvar att leva i, när du gick tog du med dig funktionen att existera. Vad jag klamrade fast vid vet jag inte riktigt vad det var.
Det var en gammal dröm, en som aldrig släpp taget om mig utan höll mig så hårt fast. När du funnits i mitt liv kunde jag skjuta den åt sidan, försöka ignorera den. Men tillslut, du försvann och jag var ensam kvar med drömmen. Den som handlade om en annan, hade du kännt till den.
Hade du vetat den existerade. Du hade aldrig gått din väg, det tror jag inte. För du var så säker på att jag skulle ligga kvar där gråtandes efter dig, att jag var bara din i tanke och hjärta.
Inte var det sant, så många gånger jag ljög för dig. Det känns fel nu, att jag sa så. Lät dig tro du var den enda, fastän jag försöker trösta och stilla mitt samvete med vem du igentligen var. Minnena av allt som hänt, allt du beskyllde mig för, tillsammans med drömmen växte jag mig stark. Du må tro jag fick en chock när drömmen. Den mannen som legat i mitt huvud som ett svagt minne plötsligt var tillbaka. Han fanns i mitt liv och han planerade inte lämna mig ifred. Han pressade på mig sina tankar och känslor och jag gav efter. Jag kunde inte säga nej till honom, han var den. Han var min räddning, den som skulle få mig att vakna, släppa taget om dig som lämnat mig.
Valet jag gjorde att ta till mig honom, låta honom omsluta mig och glömma dig. Det är något av det bästa jag gjort, många fel har jag gjort, mycket jag borde känna skam för och försöka rätta till. Men jag visste iallafall en ny underbar nyhet.

Jag har blivit fri från dig, nu flyger jag på mina egna små duv vingar. Med en hök som kärleksfullt ser efter mig, när jag faller fångar han mig. Jag tror mig vilja vara evigt bunden till honom, min hök. Min räddning, du lyfte mig från rävens käftar. Lät mig minnas hur det var att äga sina egna vingar och puttade mig utför grenen för tvinga mig att försöka igen.

Jag är dig tacksam hök, du som idag är min förlovade. Evigt tacksam är jag dig. Tack så mycket <3

2010

februari (1)