Hur ska jag någonsin komma över dig, Mattias?

Söndag den 19 November 2006

attack

Varje gång jag såg dig
Var det precis som att få en attack av fjärilar.
Dem attackerade min mage och hela min kropp.
Marken jag gick på förvandlades till moln.
Och jag kunde inte annat än att le och rodna.
När du såg på mig med de stora blå ögonen, ville jag inte annat än att kyssa dig.
Jag kommer aldrig glömma sättet du sa \"jag älskar dig\" på.
Det var så äkta.
Jag var så lycklig.
\"Det är föralltid vi \" sa du.
Det trodde jag på.

Ända sen jag var 13 år har jag varit dig trogen kär.
Ingen annan kunde jämföras med dig.
Jag älskade dig från första stund.
Vi var ett med varandra.
Allt kändes så rätt.
Men sen kom den dagen som jag verkligen inte väntat på.
Du sa :
\"Jenny... när jag säger att jag älskar dig.... så ljuger jag.\"
Jag bara såg på dig och undrade när du skulle börja skratta och säga :
\"Nej, jag bara skämtade\"
Men han sa aldrig att han skämtade.

Jag väntar fortfarande på att han ska säga; \"det bara var ett skämt.\"










blir galen

Torsdag den 16 November 2006

Jenny

Jenny hit.
Jenny dit.
Jenny hjälp.
Jenny kom.
Jenny finns alltid till hands.
Jennys mobil är på dygnet runt.
Jenny är allas psykologer.
Alla förlitar sig på Jenny.
Jag gör som Jenny säger.
Det är bara att prata med Jenny om det är nåt.

Oj, vad hände nu?
Jenny, svara mig då ? hur ska jag göra?
Jenny Jenny Jenny.

\"telefonsvarare\" Jenny är inne i ett apatiskt stadie och känner sig ganska tom och kan tyvärr inte prata just nu. Var god lämna ett meddelande.

Men Jenny måste svara.
Vad nu ?
Vad är det här?
Nu ska jag klaga!
Jag ska bara ha MER OCH MER OCH MER.
För jag förstår inte att även Jennys krafter kan ta slut!
Allt handlar bara om mig.
Och Jenny är min soptunna och energikälla.
Jag kastar mina sopor och tar nya kassar från Jenny.
Men nu när alla kassar är slut så står jag bara här.

Tänk om Jenny också skulle behöva prata ut.?
Nä det kan jag aldrig tänka mig.

SLUTA TA MIG(Jenny) FÖR GIVET!




my mi

Tisdag den 14 November 2006

min mia

Du är som en energikälla.
Så fort jag är tömd på energi går jag till min energikälla.

Du vet hur jag funkar.
Jag behöver inte ens säga nånting.
Utan jag kan bara ge dig \"blicken/blickarna\"
Du fattar med en gång.

Mia.
Du är ett underbart litet väsen.
Utan dig och mina dagar skulle vara räknade.

Jag hade levt kvar i min grotta om det inte vore för dig.
Grottan tömd med energi.
Men du tog mig därifrån och visade mig att det fanns andra färger än grått och svart.

En RIKTIG kompis!




Det är en näst intill bra jämförelse och beskrivning på hur det är.

Måndag den 6 November 2006

Som ett slakteri

Det är otroligt.
Hur kan jag låta det äckliga kalvhuvudet se mig sårad.
Varför kämpade jag inte som vanligt ?
Jag har allt svaret ska du veta.
Detta är inte som alla andra frågeställningar som vissa låter sig skrivas och förundras.
Jag vet varför jag lät mig ses sårbar.
På grund av hopp att det iskalla kalvhuvudet skulle få dåligt samvete, känslor som innebar ånger.
Men det hoppet sjönk
Och medan hoppet sjönk och jag förstod att det var ett misstag var det försent.
Nu hade hon lyckats. Det iskalla, äckliga kalvhuvudet.
Jag ser henne som ett kalvhuvud för att mognadsgränsen är inte längre än en kalvs. Och det är ingen söt kalv jag föreställer mig. Utan endast huvudet som hänger i ett slakteri. Där hänger hon i ständig försökan att skaffa fler undersåtar.
För det är där hennes värld är.
Inne i ett slakteri, där hon egentligen är offret.
Även fast hon är ett offer så lyckas få in oskyldiga in i kylan.
Jag befann mig där en gång.
Men jag lyckades rymma innan hon hängde upp mig med de andra.
Jag sprang runt där inne för att hålla värmen.
Jag sprang för att hoppas att hon skulle återfå sin kropp och bli till en vuxen förnuftig kossa.
Men jag fick nu insett att det kommer aldrig till att ske.
Varken detta årtiondet eller någonsin.
Jag har en ganska säker känsla av att nu har jag lämnat slakteriet.
Men det återstår att se...