Vem sa att det skulle vara lätt?
De som har de lätt. Visst har vi alla våra egna problem. Men sedan samhällat slutade förstå att psykiska sjukdomar faktistk finns, så har det gått åt helvete. Vem finns där för oss??Jag kommer ev att hamna på gatan snart för jag har ingen som kan hjälpa mig. Vad ska jag göra då? bli en prostituerad? Är det min framtid? Kan jag ens kalla det för en framtid.

Jag blev dock sjukskriven för depressio och panikångest nu. Men jag får ingen hjälp av de sociala ändå. Jag kan inte betala min hyra eller någon annan räkning heller. Mat, HA, det har jag inte sett skymten av på fyra dagar nu. Trots att jag borde somna av utmattning så gör jag inte det. Min själ håller mig vaken. Jag har ont i magen å känner mig förstörd. Vart kommer jag att vara i morgon?

Vart kommer jag att kunna vända mig för att få hjälp nu?
Varför förstår inte människor att det finns de som inte ljuger ang sina problem psykiskt? Men de som utnyttjar systemet för oss andra att hamna i helvetet! Det är inte rättvist!!

Jag känner mig som en levande död. Jag finns inte för samhället längre. Det har blivit som en kopia av historien Robin Hood. De rika ska ha mer å de fattiga ska ha ännu mindre än vad vi redan har. Är det så här vi vill ha det?
När förlorade människan värde i samhället? När förlorade människorna hoppet om att hjälpa varandra och stödja de som har det jobbigt? När tog resurserna slut? Allt är lögn! Det finns resurser, men de pengarna går rakt ner i moderaternas fickor nu. Allt för att de ska ha det bättre. Om de skulle leva i mina skor i en månad så skulle de storkna. De har en kyl full med mat, åker i fina bilar, har ett jobb, de går upp på morgonen utan att fråga varför de ens finns. De har kan gå ut och äta på restaurang, köpa kläder i en riktig affär. De kan betala sina räkningar.

Jag önskar att de fick veta hur det känns!! Tror de att man äter tabletter och går i terapi för skojs skull?!?!? Jag vill vara normal, klara av att ha ett jobb, vilket som helst utan att få ångest. Jag vill veta att jag kommer ha mat dagen efter. Jag vill veta att jag kommer ha ett hem. Jag vill veta att om jag behöver hjälp så ska den finnas där när jag sträcker ut handen. Sen när fan ska man ha en fin bil, å tjäna mkt pengar för att vara värd ngt??

Jag skäms för det här samhället. Det har nu vänt ryggen mot de människor som inte kan vara som de önskar. Vi är inte värda ett skit längre.