ALLTID HAR VI NÅT´PÅ GÅNG
JAGAR HELA DAGEN LÅNG.
NÄR VI KVÄLLENS MÖRKER FÅTT
TEVENS BILDER NU OSS NÅTT.

SITTER DÄR OCH ZAPPAR RUNT
TROTS ATT NÄSTAN ALLT ÄR STRUNT.
NYHETER DOM KABLAS UT
DYGNET RUNT UTAN SLUT.

INFORMERAD OM VADDÅ
VAD HAR VI ATT VÄLJA PÅ.
MATAS FULL MED ALL REKLAM
INNAN MAN SER VÄDERDAM.

VAD SKALL VI NU TILL ATT SE
FRÅGELEKAR TEVEN GE.
IDIOT SOM LALLAR RUNT
TYCKER NÅN´ATT DET ÄR SUNT.

SITTER DÄR OCH ZAPPAR RUNT
TROTS ATT NÄSTAN ALLT ÄR STRUNT.
NYHETER DOM KABLAS UT
DYGNET RUNT UTAN SLUT

TEVEN BLIR ETT TIDSFÖRDRIV
SOM NU KANSKE ÄR DITT LIV
SÅPOPEROR DIN VERKLIGHET
VAD SOM HÄNDER DÄR DU VET.

Vi är dom som väljer bort
allt som verkar trist och torrt.
Allt som är till nå´t besvär
det som blir till nå´n affär.
Barnen dom har tagit makten
det är dom som anför takten.
Vi har tappat våran roll
inte längre nå´n kontroll.

Familjen Låt Gå
där barnen alltid skall få.
Familjen Låt Gå
föräldrarna står på tå.
Familjen Låt Gå
där barnen har rätt att slå.
Familjen Låt Gå
Familjen Låt Gå.

Vi är själva stora barn
utan resning, vindens flarn.
Utan pondus, hållningslösa
inte särskilt seriösa.
Ganska ofta mycket vaga
i vår hållning är vi svaga.
Lealösa svårt att välja
får det mesta bara svälja.

Vi vill inte ta beslut
och få höra barnens tjut.
Vi vill slippa höra gnäll
därför ej så mycket skäll.
Det blir mest en massa prat
och oändligt mycket tjat.
Både mamma och så pappa
är ju faktiskt ganska slappa.

Vi är ett folk som vemodet bär
som känslorna söker djupt inom oss.
Där skogen och havet är våran sfär
som alltid funnits där förståss.

I skogen ser vi granen stå tät
den sätter vår fantasi på spel.
Och tallen den böjer sig som den grät
ibland bara majestätiskt stel.

SKOG  SKOG  SKOG  SKOG
MOSSGRÖN   TROLSKT SKÖN  SKOG.

Vi är ett folk som söker en frid
en plats där vi kan känna frihet och ro.
Där skogarnas sus av nåt annat tar vid
Ja där man kanske nån gång får bo.

Vid havet där måsarnas skri hörs alltmer
där vindarna härskar från ost och från väst.
Ja allting är öppet och ljuset du ser
det överträffar allt som du läst.

HAV  HAV  HAV  HAV
AZURBLÅTT  STORMGRÅTT  HAV

Framtiden det är ju ni, snart så har ni gått förbi,
alla vuxna som finns till, även om dom inte vill.
Det är som det vara skall, när de gamla ej står pall.
Då så växer barnen opp, till en blomma från en knopp.

Blommor måste skötas väl, annars blir ju allting fel.
Näring ges så det kan spira, komma något ur det skira.
Något vackert till oss alla, så dom gamla alla falla,
Ner på knä, hänförda, och till tårar rörda.

Framtiden det är ju ni, ni vill se den i harmoni.
Ni som skall ta över jorden, måste hitta rätta orden.
Ja, med orden skall ni skapa, något som vi får begapa.
Vad skall alla nu få skåda? Jo en värld där godhet råda.

Framtiden det är ju ni, där vill var och en va´ fri.
Det som växer vill ha ljus, inte trampas ner i grus.
Ha nåt skydd och va´ i lä, alla skall dig kunna se.
Det som växer vill ha plats, ja mot livet nu ta sats.