Rariel

34 år

från Stockholm

Dagbok

Dagbok - November 2011

« Tillbaka till dagböcker

Jag drömde detta, och har haft en sentimental noja Jag vill inte veta hur nojigt det blir om 10 år till (försöker skriva texten väldigt anonymt så bara de inblandade som ändå aldrig kommer läsa denna text (speciellt för mig själv så jag kan minnas v

Fredag den 4 November 2011

Min dröm

Jag skulle till mitt EX
Jag var framme i staden dit SJ gick
För att ta mig dit hon bodde var jag tvungen att åka kommunala tåg

Jag kom visste inte namnet till staden där hon bor, men om jag såg linje-tabellen skulle jag nog komma på.

Under min färd hände smått tokiga saker.
Ni vet sådana som inte går att förklara från en dröm.

Efter att ha åkt hela vägen på 2 olika linjer av 3 åker jag tillbaka till staden.
Jag hade inget sett att kontakta henne eller i hennes närhet.

Jag gick fram till linjetabellen på centralstationen och såg att det fanns ytterliggare en linje som inte fanns på tågen. Troligen för att tågen var gjorda av trä och såg väldigt gamla ut, medans tabellen på stationen såg ny ut.

På den nya upptäckta linjen fanns alla platser som jag kände igen och stationen som jag letat efter.

I drömmen hade jag alltid förklarat att stationen jag letar efter var en trästation byggd på sand i en skog. Men ingen hade förstått som om den inte existerade.

När jag kom fram till stationen så mötte jag en gammal kompis som kände igen mig på en gång (letade upp henne på facebook för drygt 4 veckor sen för jag inte pratat med henne på 5 år och bara undrade om hon minns mig, vilket hon gjorde men kunde inte sätta mig på plats).

Efter ett tag såg jag mitt ex gå av ett tåg med ryggen emot.

Jag sprang efter och försökte roppa hennes namn. Men det kändes som det var flera mil mellan mig och att hennes namn var ett förbjudet ord som jag inte hade någon rätt att uttala.

Hennes pappa fick tag i mig och jag lät mitt ex gå.

Hennes pappa är en jättetrevlig kille som är väldigt schysst.
Vi pratade om vad som hänt sen senast och skägget jag fått.

Sen kom vi på den seriösa delen om att både jag och mitt ex säkert har förändrats sen sist. Att vi kanske inte alls är de samma personer som vi var då.

Sedan kom mitt ex till oss och frågade om vi skulle gå hem.

Jag följde efter henne upp för några trappor i ett hus jag inte kände igen och in till hennes rum. I hennes rum satt redan en tjej. Mitt ex satte sig bredvid och började sitta med sin dator.

Jag har aldrig kännt mig så osynlig som jag gjorde då.

Jag vet att jag inte var den bästa pojkvännen och att vi bråkade mycket i slutet. Det var därför jag gjorde slut. Jag var fortfarande kär i henne, men ville inte såra henne mer.
Jag känner fortfarande en ångest ibland och undrar om jag kunde gjort något mer. Som kunde lyfta skulden jag känner mot henne lite.

Men nu i efterhand när jag började skriva kom jag på.

Man åker buss för att komma till henne, inte tåg.
Dumma mig.

Jag har funderat på att logga in här och skriva rätt ofta senaste tiden. Men det är inte förräns idag jag gör det. Jag vet inte varför jag ibland väntar i timmar, dagar, veckor, månader eller år på att göra saker. Det är nog min egna förbannelse :)

Fredag den 4 November 2011

För länge sedan

För länge sedan hade jag färgat håret svart.
Då använde jag kajal nästan varje dag.
Jag var oftast rakad, åtminstone var 3:e dag.

Jag var dum och naiv.

Jag var kär och hade en flickvän.
Mina vänner var fortfarande vid min sida.
Jag var lycklig, men ville ha mer.

Nu sitter jag här.
Orakad sen några veckor tillbaka.
I mitt orginalfärgade oranga hår.

Kajalen? Den är i en låda sen 2-3 år tillbaka.
Blekfet som jag är, säkert gått upp +20 kilo.

Jag är kär på nytt och har en ny flickvän.
Inga kompisar som jag hållt kontakten med i mer än 2 år.

Jag kanske inte är lika naiv.
Försöker hålla kvar det jag har,
Men dum är jag nog säkerligen.

Mitt liv har stannat upp.

Och om ärlighetens ansikte ska fram.
Önskar jag det där som jag hade för 5-6 år sedan.

Gud, vad jag saknar mitt naiva jag

2011

november (2)

2008

mars (1)

2007

maj (2)