(Sista jag sätter upp i dag, pga att jag har så mycket gamla verk att sätta upp) Bilden för med de här två blir mitt liv nära perfekt.

Måndag den 20 Augusti 2007

Perfekt liv.

Du är sönder,
och jag ska dig reparera.

Din livshistoria ska vara vacker.
Du ska nå ålderdomen.

Vi har många vänner på rad,
bara att välja ett fåtal.
De bästa får bli nära vänner,
de sämsta ska dig beundra.

Kunskaper i de flesta kategorier
ska du få äga.
Skriva perfekt, prata perfekt.
Inget fel på fantasin.

Yrket i högsta ställning
ska du ha.
Pengar, och kärlek,
vem ser skillnaden?

Självkänsla till 100.
Inget sårar.
Mogen och vacker både
till ytan och personligheten.

Perfekt liv.
Ålderdomen i sikte.
Minnen att berätta om för barnbarnen,
kanske barnbarnsbarnen.

Men,
vad finns det att komma ihåg,
i det perfekta livet?






Jag had eplanerat en perfekt dag, och den gick mot stupet. Bilden för jag är lycklig där, och de borde jag har varit då.

Måndag den 20 Augusti 2007

Fan, fan, fan.

Fan fan, fan.
Det skulle hända idag.

Fan, fan.

Alla himlars fåglar,
alla trädens blad.

Alla dina jag.

Fan fan, fan.
Ni skulle skratta idag.
Det skulle hända idag.






Jag är förvirrad ibland

Måndag den 20 Augusti 2007

Egentligen

Vet du egentligen vem jag älskar?

Har du nånsin vågat
så lite som att fråga.
Har du nånsin vågat?

Vet du hur lätt,
det egentligen var att få mig ?
Vet du hur svårt,
det egentligen är att få dig ?

Jag hörde om din fobi
för närhet.
Hur rädd du är att bli smutsig
genom att röra.

Vet du hur man egentligen handskas med en sån människa ?

Att röra
är lika med
kärlek.

Att låt bli
är lika med
hat.

Vet du egentligen vem du själv älskar?






Jag kommer inte ihåg i vilket sammanhang jag skrev den, men den är lite svår att förstå. Jag vet inte varför den bilden.

Måndag den 20 Augusti 2007

Dom har ju inga chanser

Dom sitter alla där, högt uppe.
Dom skrattar och kysser och ler.
Dom är lyckliga och dom är där.
Just precis där.
Det har du haft svårigheter att förstå.

Och de har suttit där länge.
För länge för dig, men släng bort
allt med pessimism, sätt dig högre upp.
\"Dom tar mig ner, dom släpar mig ner.\"
Dom har ju inga chanser.

Dom kommer aldrig tillbaka igen.
Dom skrattar, och gråter.
Dom har ett liv som fokuserar sig på ett ställe.
Dom var aldrig perfekta.
Nu vill alla vara som dom.






Inspirerad av min dejt med en pojke som jag inte känner så bra. Bilden för det var obekvämt att vara i dendär stälningen :\'D

Måndag den 20 Augusti 2007

Ibland är du obekväm.

Ibland är du obekväm.
Ibland är det bara jag som känner.

Det var första gången jag såg dig,
då det var bara vi två.
(Ett framtryckt lénde och du föll.)

Jag satt på så stort område som jag kunde,
så du skulle förstå att sätta dig framför mig.
Men du satt din hand på mitt ben, och log.
Då var du obekväm.

Ibland är jag för mogen.
Ibland har jag bara inte lust.

Du skrattade, de där högljudda skrattet,
som får mänskor att skaka till.
(Jag hade lust att lé.)

Jag tittade ner i marken, inte föra att jag skämdes.
Bara för att jag kände mig för tråkig,
för vuxen, för en så glad människa.
Då var jag för mogen.






Det skulle vara typ Paradis. Bilden för jag kommer alltid att känna mig så tills nån säger mig något vackert och menar det på riktigt.

Måndag den 20 Augusti 2007

Nu vill jag höra de här orden.

Och nu vill jag höra.
Höra alla ord.

\"Hej du, just precis du.
Du är vacker,
vacker på rikitigt.
Jag har kollat in dig
i flere månader nu.
Jag har aldrig vågat prata med dig.
Nu vågar jag.
Du är vacker.\"






Jag vet inte egentligen, jag bara skrev ner nånting, och så blev slutresultatet såhär.

Måndag den 20 Augusti 2007

Ingen titel.

Ni får fråga
vad ni vill.
Jag talar
sanning
så långt
min mun
tillåter.






Det här var då en dag då jag igen inte mådde så bra, och en dag då jag kände mig ovanligt mycket sarkastisk. Bilden för jag älsar att röra mig i skogen, och den blev ovanligt lyckad.

Måndag den 20 Augusti 2007

Paradis ?

Det här allt är mitt,
nedrevåningen, under jorden,
det är mitt Paradis.
Lillebror är den enda som skrattar
då vi slänger sarkastiska kommentarer.
Men här gör det ingenting.
Det här är mitt Paradis.

Jag kan ge allting
bara vi först tar oss ner
till mitt Paradis.
Då kan vi hata och skratta
älska och veta vem som älskar oss.
Här kan vi vara fria.
Det här är vårt Paradis.

Jag vill ge delar
av det som är mitt Paradis,
men ändå behålla de mesta.
Jag vill vara den som skrattar
för att få andra må bra och skratta med.
Här kan ni vara lyckliga.
Det här är ert Paradis.

Det här allt är mitt,
nedrevåningen, under jorden,
det är mitt Paradis.
Här kan jag vara hur jag vill
utan att tänka på hur ni tänker på mig.
En dag ska jag befria mig själv.
Än så länge är det här mitt Helvete.






Jag var äcklig svettig ful och .. vacker en dag. På riktigt, alltså helt seriöst, det kan vara möjligt. Och bilden för min hals är ful, men jag kan lyckas få den ståtlig.

Måndag den 20 Augusti 2007

Vacker

Jag luktar svett.
du tar ett steg bakåt,
och tittar på mig
som om jag vore de värsta
monstret.


Då känner jag mig vacker.






Jag vaknade en morgon tidigt, kanske en 5 tiden, steg upp klädde på mig, gick ut och mådde bra. Bidlen är från samma morgon.

Måndag den 20 Augusti 2007

Härligt.

Härliga morgon.

Vakna upp en tid för tidigt.
Lé och veta, det här är rätt.
Sitta upp utan bekymmer.
Stiga upp utan svårigheter.
Pigg och yrvaken samtidigt.
Snurrig av lycka.

På morgonen är man lycklig.






Dikten är inte på något sätt religiös, fastän det lite låter så. Och bilden ser också lite religiös ut, och det är den, för enligt mig finns det nånting där uppe som kan rädda oss, men det är inte gud.

Måndag den 20 Augusti 2007

Vi kan räddas

Jag tar dig gärna med mig i resan genom livet.
Men ensam är man starkare, tro det eller ej.

Vad är det vi söker efter ? En väg tillbaka till det förflutna ?
Ska vi ta oss till tiden av kärlek ? Eller hitta en väg tillbaka till lyckan ?

Nu kan vi hoppa över all sorg, om vi vill vara lyckligare än nånsin.
Vi kan spola, och spara nånting över dem, nånting lyckligare.
Då kan vi komma ihåg vårt liv som vi vill, inte som det var.

Alla misstag ska raderas, för vi ska nå perfektion.
Smutsfria, både själen och omgivningen.

Den här vägen genom livet kan rädda oss från allt i framtiden och allt i det förflutna.
Den här vägen kan ta oss till frid eller sätta oss och skämmas.
Om vi går framåt på rätt sätt kan vi förlåtas och få ett nytt liv.
Vi får frigöra oss från all sorg och har inget att skämmas över längre.
Vi är bara vi.

Men ensam är man starkare, tro det eller ej.