Ja vad skall man säga .. Livrädd för döden .Tyvärr..

Fredag den 15 Februari 2008

Vill inte dö

jag känner ett mörker lägga sig, ett svart hål
Allt blir så suddigt
Känns så tomt
Jag känner rädslan krypa sig på
Jag försvinner någonstanns , vet inte vart
Tänk om jag en dag blir kvar på detta mörka, hemska ställe
Ingen som räddar, ingen som vet vart jag är
Till slut hamnar jag där, vill inte acceptera
Vill inte dö




Fredag den 15 Februari 2008

Jag gjorde fel

jag tog en promenad genom skogen,
det var väldigt tyst,
endast vindens tag hördes
En intensivkänsla
jag ökade tempot
nått var fel
jag kände inte längre igen mig
jag hade gått för långt
jag började springa
jag ville bort där ifrån
jag sprang och sprang
inte en enda gång vände jag mej om för att se vad
som fanns bakom mej!
jag gjorde fel
jag ångrar mej så
men nu är det försent
jag hade min chans men jag tog den aldrig, varför?
Hur kunde jag vara så dum?!




Högstadiet så det bara skricker om det !! Det eviga sökandet efter sig själv.. Pågår dock fortfarande och lär väll fortsätta till graven .. Men då var det extremt .. minns det så väl..

Fredag den 15 Februari 2008

Jag

vart hör jag hemma, vart är jag på väg ?
måste stanna upp. fundera tänka
Torkar mina tårar
jag är vilsen i mig själv
Måste hitta min väg ut
Måste hitta mig själv




En dikt jag skrev till min far när vi fick ny kontakt.. idagens läge kunde den kvittat. Men jag gillar den ..

Fredag den 15 Februari 2008

Mitt allt

Vad gör man ?
När uppfattnig och tanke ändras ?!
Man står där helt rakt upp och ned.
Undra vad som hände, vad fick allt att vända ?!
Försöker se tillbaka, men allt är raderat, borta.
Nu finns bara det som komma skall kvar
Känns så underbart, allt som förut kändes grått o jobbigt,
fick nytt liv och blev den lycka jag så länge sökt.
Att ha dig i mitt liv betyder så mycket mer än du nånsin kommer förstå
Du är mitt allt, mitt allt som så länge varit borta.
Älskar dig.