titeln säger väl det mesta

Torsdag den 13 November 2008

Det går åt h-vete i alla fall

Så känns det i varje fall, ekonomin faller, gubben avstängd i 45 dagar från A-kassan pga att han var tvungen att säga upp sig, vem har vi att tacka för det, jo hans heliga och hjälpsamma systrar, det är ju pga dem som vi flydde, den där natten, 3 nätter i rad åkte vi över 50 mil, kanske sov vi 6 timmar på 3 nätter, det var då det, men att det skulle ha eftervärkningar nu 4 månader senare, det hade väl ingen av oss trott.

Men egentligen slutar man väl ALDRIG att förvånas över något, i varje fall inte jag, skulle något någonsin gå som man tänkt, så skulle jag bli mera förvånad över detta faktum.

Är också så evigt less på att ställa upp och göra mitt bästa, och sedan slutar det att man får skit för det, då vill man VERKLIGEN ställa upp igen, nä inte direkt, men det finns väl kanske folk som inte inser det.

Det finns så mycket som borde komma ut ur garderoben, alla lik som göms där, men ingen är villig att börja, utan det blir bara mera saker som göms, som vissa sedan tror att de glöms.

Lögner hit, lögner dit och ingen annan är villig att säga sanningen, så varför ska jag, istället säger jag inget alls.

Det är lika bra att tiga och vara tyst, inte säga ett knyst, bara tiga och vara tyst, invänta den stora smällen, för den kommer, tro mig, när jag fått nog, när jag fått nog med skit kastat i ansiktet, då kommer smällen och kanske hörs då skrällen lång väg.

Misstänksamhet är ett helt annat kapitel, som jag inte ens ska nämna för då tar mitt skrivande aldrig slut, min mamma sa en gång åt mig, att det man misstänker att andra gör, det gör man själv.

En annan sa till mig, har man inget bra att säga om någon, så ska man vara tyst.

Har fått höra att felen man ser hos andra, är saker som finns hos en själv som man inte tycker om.

I vissa fall är det säkert så.






Fy för den lede

Tisdag den 11 November 2008

Sjukgymnasten

Sjukgymnasten, min fiende, så känns det just nu, efter att hon vridit, vänt och bänt på min handled, måste träna mera, måste använda handen mera, men jag ska skynda långsamt, en dag i taget, belasta mer och mer men först måste jag få igång ett riktigt rörelsemönster i handleden, måste tvinga ner den i bordet så att valvet försvinner, ont det gör ont, men jag börjar bli van nu.

Annars så var hon en mycket sympatisk person, mycket trevlig och glad, kanske får jag en skena till natten.




Tiden den går fort, det insåg jag igår

Måndag den 10 November 2008

10 år

Nu är det 10 år sedan min vän, valde att inte finnas bland oss mera, hon valde att få ett slut på kampen emot sina demoner, hon som lovat mig, att aldrig göra det igen.

Jag förstår hennes val och jag gjorde det då och gör det än idag, men det var ju vi som skulle kämpa tillsammans, vi skulle ju bli starka tillsammans, men hon lämnade mig kvar, att ensam kämpa.

Besviken har jag varit, gråtit har jag gjort, arg har jag varit och frågat mig, VARFÖR???

Hur kunde hon lämna mig sådär?

Hon ringde mig, bara några dagar innan, redan då hade hon nog bestämt sig, hon var så glad, så uppåt och jag mitt nöt trodde att hon äntligen, hittat sin plats i livet, så dagen före min födelsedag, lyssnar jag telefonsvararen hemma, ett meddelande fanns där, från prästen hon brukade prata med.

Ja, redan när jag hörde hans röst, så visste jag, vad det var frågan om, det var slut och det fanns inget mera jag eller någon annan kunde göra, hon var förlorad, borta för alltid.

Hon lät demonerna växa och vinna, en av dem var på hennes begravning, han hade sagt att det var väl, det sista man kunde göra för någon som man kände så väl.

Jo, han kände henne väl, han hade mobbat och misshandlat henne i flera års tid.






Söndag den 9 November 2008

Välja själv

Frihet är att få välja själv, vad man vill göra, vad man vill tro på.

Vi har fått fly, har levt med hemlig adress, sedan togs den bort, då ryktes mattan under våra fötter bort, vi blev synliga igen efter att ha levt ex antal månader som främlingar i vårt eget land, att alltid tänka sig för, var och till vem törs jag säga sanningen, vem skule få veta var vi fanns, inget lätt val, jag vet att jag nog sårade många när jag valde att inte säga som det var.

Men vad hade jag för val egentligen, just då hade jag inget större val, funderade länge och väl, vilka som skulle få veta exakt, var vi fanns då, men enligt lagen skulle ingen egentligen få veta det.

Idag spelar det ingen roll, idag finns jag folkbokförd, idag kan em som helst ringa och få tag i mig, hemskt att det ska vara så enkelt, att en människa ska kunna ta ett sånt beslut, en människa som jag ALDRIG träffat, ska kunna ta beslutet, att vi ska leva som vanliga, det finns inget hot emot oss längre.

Vi har ju flytt, mil ifrån kaoset, nej, säger Skatteverket, nån spärrmarkering blir det ej tal om för er mera, ni har ju flyttat nu.

Men hjälper det oss att vi flyttat? nej, inte det minsta trakasserierna fortsätter ju, tur de inte har våra telefonnr för annars skulle väl telefonen gå varm, med hot om allt från det ena till det andra.

Vi har valt att tillhöra en kyrka, kan inte låta bli att svära då jag skriver av mig, bland annat pga valet av kyrka så var vi inte riktigt friska i deras ögon, de som inte tillhörde kyrkan, de visste inte ens, vad kyrkan stod för, ej heller ville de lyssna på oss.

Idag i kyrkan träffade vi en man som var med i församlingen där vi gick tidigare, han sa till oss, det är inte ovanligt att det blir så, att man pga sin tro blir vänd ryggen åt, de som inte fattade eller ville fatta, sa bara, gå inte med i den där sekten, ni kommer ALDRIG ur om ni går med i den.

Vi är inte med i någon sekt, vi är inte medlemmar i varken Jehovas eller Livets Ord som för mig är sekternas urmödrar.

Vi ska döpa oss och bli medlemmar i mormonkyrkan.





Torsdag den 6 November 2008

Att det ALDRIG tar SLUT

Att det ALDRIG tar SLUT???

Blir de ALDRIG less eller trött på att försöka förstöra ett liv som redan är förstört, finns det nån mening i att fortsätta??

Vad händer dagen då, de får avslag på förvaltare/överförmyndare beslutet, vilket helvete ska de då, hitta på??

Finns det mera att göra, jo säkert, min mans syster, har kommit in med ett yttrande att jag ska ha förvaltare/överförmyndare, vänta bara tills jag får det pappret i min hand, då ska jag återigen polisanmäla henne.

Att hon bara orkar, har hon inte nog med sitt eget liv, en son som åker skytteltrafik mellan psyket och hemmet, för att han fått en knäpp, är välkänd av polisen pga en massa olika saker, droger bland annat, borde inte hon rensa framför sin egen bro först, innan hon börjar med sin hetsjakt igen.

Ja, de har väl aldrig slutat egentligen, de bara spinner vidare på gammalt skitsnack, men det är väl såhär resten av mitt liv ska bli, en evig fånge i deras spindelnät, där man aldrig vet, vad som komma skall.

Jag har en tro, att de en dag komer att få stå upp för sina handlingar och bli straffade därefter, men när den dagen kommer vet jag inte.

Nu har de lurat oss på 30.000 kr, de har också enligt ett rykte skapat en namninsamlingslista, där folk som tycker likadant som min mans släktingar ska skriva under, som de ska lämna in för tinget, och visa att alla dessa människor tycker att jag och min man behöver förvaltare/överförmyndare.

Man blir som ytterligt glad, då man får veta sånt här, skulle behöva få hjälp med att få tag i denna lista innan den lämnas till tinget, frågan är bara hur.